explorer's shiba

Rasen introducerades redan 1972 i Sverige. Den första importören och uppfödare på rasen, sålde inte några tikvalpar vidare för avel. Det beslutet har nog delvis gjort att rasen fick en chance att utveckla sig sakta, rasen är idag etablerad som en mycket sund och frisk ras.
 
Shiban har liksom många andra raser ett ursprung som jakt hund men är numera i huvudsak etablerad som en ren sällskaps hund. Den har använts vid jakt på framför allt fågel och annat småvilt i en terräng som kräver en mycket atletiskt byggd hund. Shiban har av tradition i Japan bott utomhus vilket gjort att den är utrustad med en skyddande päls av väl utvecklad underull och med hårdare smuts avvisande täckhår.

En Shiba kan från full fart i terrängen fullkomligt frysa mitt i ett steg, stå helt orörlig och smälta in i omgivningen bland höstens alla röda färger.  shiba image
shiba stege Den kraftfulla och katt lika smidigheten gör att en Shiba normalt inte har några som helst problem med hindren på dagens agilitybanor. Problemen där ligger mer på det mentala planet. Det är inte bara att försöka styra en Shiba som vill visa upp sina färdigheter.
En vältränad Shiba kan utan större problem med ett språng hoppa upp på en köksbänk och landa sittande ungefär på samma sätt som en katt gör. Det är inget ovanligt att hitta sin Shiba sovandes på köksbordet som kan vara en bra utkiksplats....

Shiban är en självständig ras, med sitt ursprung som jakthund har den ju ensam behövt fatta både många och snabba beslut. Men den ska även vara lydig sin förare.
I Japan är inte Shiba en tanthund utan där är nästan allt tävlande med Shiba en mycket maskulin sport, även om naturligtvis hela familjen är engagerad i en Shibas privata liv och uppfostran.

Det finns ingen liten hund i utstrålningen från en vuxen Shiba. En bild på en Shiba utan någon form av bakgrunds relationer ger ofta det lite vilseledande intrycket av en stor och ståtlig hund. Men den storleken finns bara i dess mentala utstrålning, en tik är c:a 37 cm och en hanhund c:a 40 cm med en genomsnittlig vikt på 10 kg.
Vid den exteriöra bedömning hos rasklubben i Japan är den mentala utstrålningen en av de absolut viktigaste enskilda komponenterna hos en Shiba. Den ska ha både dådkraft och värdighet och får så att säga aldrig förlora ansiktet. En Shiba oavsett hur vacker och väl konstruerad den än är, men utan den korrekta mentaliteten, kan aldrig sägas vara varken en rastypisk eller god representant för någon av Japans ursprungliga hund raser.

I huvudsak är Shiba en röd hund med ljus underull, men som även finns i svart. Den har även en vit teckning som heter Urajiro. Den vita teckningen finns i regel inte på den lilla valpen som ofta har ett svart ansikte, utan den växer sakta fram med ålder och päls byten. Urajiro är ingen knivskarp teckning utan färgen på kroppen övergår gradvis på undre delen av kroppen till vitt. Om man vänder upp och ner på en vuxen Shiba så ska så att säga hela underdelen vara vit även undersidan på svansen även om man kanske upplever den som ovansida i och med att den ligger enkelt eller halvt ringlad över ryggen.

Den svarta, black/tan, Shiban har i regel inte en lika välutvecklad Urajiro även om det är önskvärt. Även den ska ha en ljus underull, något som gör att den ser lite dammig och oren ut i färgen. Den har även tan färgade övergångar mellan de svarta och vita partierna i ansiktet och på benen. Den får aldrig ge ett intryck av att vara en rent svart och vit hund som t.ex. en Karelsk Björnhund.

Har ni nu träffat på en liten förnäm Shiba och börja falla för den både storleksmässigt bekväma, rena och snygga förpackningen, så är man helt såld när man möter blicken ur deras mörka, snedställda samt triangelformade ögon placerade i ett rent välformat huvud med de relativt små fina öronen.

Ögonen är själens spegel och om man inte blir så att säga godkänd så kan man känna sig ganska tillplattad av den nedlåtande utstrålningen, ungefär som något som katten har släpat in. Men Shiban har i regel bara bestämt sig för om den har nytta av dig eller inte.


Det kan vara svårt att säga nej till en liten bedårande Shiba valp, men uppfostran och grunden för den framtida utbildning ska starta samtidigt som den kommer hem.



Men en Shiba utan vägledning kan lätt utvecklas till en mycket ego trippad varelse, med en uppfattning om att den både är störst, bäst och vackrast. En guds gåva till mänskligheten. Men under en både fast och vänlig ägares hand, som samtidigt förstår att sätta lite klara gränser för vad som är tillåtet här i livet, utvecklas Shiban till en samarbetsvillig kompis som hänger med på det mesta.

Som Shiba ägare mår man bäst av att ha lite humor eftersom det inte finns mycket som de inte kan hitta på, de är medfött nyfikna på det mesta och tror sig kunna fixa allt. De här egenskaperna gör tyvärr även att en Shiba ofta är vad man kallar en koppelhund.

När andra valp ägare måste roa sig med potträning så kan istället en Shiba ägare koncentrera sig på att träna inkallning. En Shiba är ofta medfött renlig av naturen och det är inget onormalt med en mer eller mindre rumsren 8v gammal Shiba valp.


Shiba är känd som en både frisk och långlivad ras, det finns många fräscha 14-15 åringar, och jag känner även till flera som uppnått fantastiska 17 –19 år.


Om Ni nu har bestämmt er för en Shiba ....

Innan ni bestämmt er eller kommer hem med valpen, sätt er ner och disskutera det hela i lugn o ro. Har ni tid för en ny familjemedlem och även ansvaret för den?

 

Hur vill Ni att Er hund ska fungera?

En liten valps hjärna är i stort sett helt färdigutvecklad vid 7 veckors ålder.
Jämför valpen med en tom databas, valpen har inte fått så många erfarenheter ännu, men det finns hur mycket resurser som helst och den behöver nu alltså programeras.

Vilken programering i form av uppfostran och utbildning valpen nu ska få, det bestämmer Ni helt själva.

Vad är tillåtet och inte? Ska den få ligga i sängen eller soffan?
Ja. listan kan göras lång om vad man får eller inte får göra här i livet, men det finns också lagar och paragrafer som vi alla måste följa, även en liten hund...vare sig vi vill eller inte...


Lyssna i första hand på råden Ni får från Er uppfödare.

Ni har kanske valt en valp från en nybliven uppfödare eller kanske en uppfödare med många års erfarenhet.

Oavsett uppfödare, så har Er uppfödare genom sin dagliga kontakt och skötsel av valparna fått en klar uppfattning om helheten på kullen och på hur just er valp fungerar.

Uppfödaren har i regel lagt ner hela sin själ i att valparna ska få en så bra start som möjligt här i livet och vill naturligtvis även att det ska gå bra i fortsättningen.

Om det uppstår något problem, kontakta alltid först uppfödaren som kanske har en lösning på problemet.

 

Utfodring:

Färskfoder - hemlagat - torrfoder?
Ja, här finns det många läror. Lyssna på Er uppfödare, framför allt den första tiden?


Utbildning:

Har er uppfödare erfarenhet av utbildning? Om inte.

Lyssna då i stället på råden från de riktigt proffisionella inom området genom att läsa deras böcker, personligen så rekommenderar jag varmt Hundskolans böcker.

Många raser är framavlade av människan bara för den egenskapen att behaga människan.
Men en Shiba har ofta fullt upp med att bara behaga sig själv:-)

Fösök att bilda er en uppfattning om vad som är logiskt och använd lite sunt förnut.
Lyssna inte på alla goda råd, som kanske i all välmening kommer från grannen med den odrägliga hunden:)

Respektera hunden för den art den tillhör och försök inte att förmänskliga den.


Veterinären:

Ja, tyvärr, även en frisk hund måste besöka veterinären med jämna mellanrum för vaccinationer, HD röntgen, ögonlysning o.s.v..

Hur får man nu tag på en bra veterinär?

Den "bra" veterinären är många gånger just den veterinär som ni känner att ni har förtroende för och kan ställa lite extra frågor till.
När ni tar in valpen på sina första vaccinationer så kan ni fråga om valpen ser OK ut i hull, tänder o.s.v.

Förhoppningsvis så kommer er veterinär aldrig att behöva visa er sin skicklighet. Även veterinären är en människa, som tyvärr ofta måste ställa en snabb och korrekt diagnos, endast grundad på informationen från djurets ägare.

Fick Ni vänta för länge i väntrummet hos veterinären? Var bara tacksam för att det inte var just Ni som behövde den där extra oplanerade tiden.....